När jag gick på gymnasiet fick vi i uppgift att designa en mobiltelefon. De flesta designade mer eller mindre fantasifulla rymdskepp. Detta var år 2002, jag hade precis köpt en Nokia 8210, som då var bland det coolaste som fanns. Personligen drömde jag ännu mer om den kromblanka Nokia 8810 och Sonys CMD J5 (det här var alltså innan SonyEricsson-tiden).
Men jag var redan då en riktig sucker för minimalism och ville designa något väldigt enkelt. Min design blev nästan helt fyrkantig, i matt metall (se bilden ovan). Magistern sågade den totalt, och sa att en mobil måste ha former. Han tyckte också att det var att “smita undan” att göra något med en så enkel design. Jag försökte käfta emot men jag insåg snart att det bara skulle leda till ett IG, så jag ändrade mitt förslag, ritade till en liten bulle runt skärmen.
Kommer ihåg att jag hoppades att något företag skulle släppa en sådan telefon som den jag hade gjort ursprungligen, något väldigt enkelt och avskalat, för att jag trodde den skule vara väldigt trevlig att använda och för att det skulle ge mig rätt.
Av någon anledning börjar jag tänka på den här lilla episoden varje gång jag läser om Apple vs. Samsung. Inte för att min design på något sätt liknar det som Apple skulle komma att släppa fyra år senare, utan för att det enklaste jag kunde tänka mig, det som var alldeles för simplistiskt för min lärare, var så otroligt mycket mer komplicerat än vad det behövde vara. Och för att vi alla var så fast i föreställningen av vad en mobiltelefon var.
13 August 2012 by Andreas Eldh